En motståndskraftig konjunktur kan bli starkare
Ett minst sagt händelserikt år går mot sitt slut. Ett år som kantats av fortsatt krig i Mellanöstern och ett nytt i Ukraina, stigande inflation, höjda styrräntor och högre långräntor samt en fortsatt oförutsägbar amerikansk president och nu dessutom en växande oro kring AI-investeringars fortsatta utveckling. Samtidigt har den globala konjunkturen visat sig vara överraskande motståndskraftig. En starkt bidragande orsak har varit att utgångsläget för världsekonomin inte var en brinnande högkonjunktur utan en begynnande återhämtning. Utmaningarna består men den globala konjunkturen har fotfäste och potential att stärkas ytterligare.
Listan på utmaningar kan göras lång. Har vi en AI-bubbla? Det är en fråga som ingen med säkerhet kan svara på i dagsläget. Investeringar i datacenter har vuxit snabbt och står idag för en stor del av USA:s ekonomiska tillväxt varför en kraftig inbromsning av utbyggnaden också skulle få betydande effekt på den amerikanska tillväxten. Även om utbyggnaden av datacenter efter mellanårsvalet nu kommer att ha mer motvind så kommer den att fortsätta. Till skillnad från IT-hysterin som verkligen visade sig vara en bubbla för snart tre decennier sedan så är bolagen kopplade till AI oerhört lönsamma. AI-revolutionen kommer att öka produktiviteten och därmed tillväxten i den globala ekonomin. Hur en oförutsägbar Trump kommer att agera under sina sista två år som president är också svårt att sia om men en demokratiskt styrd kongress torde ha en viss reglerande effekt på Trumps möjligheter att fortsätta agera helt efter eget huvud.
"Till skillnad från IT-hysterin som verkligen visade sig vara en bubbla för snart tre decennier sedan så är bolagen kopplade till AI oerhört lönsamma."
Listan av utmaningar toppas dock av kriget i Mellanöstern som medfört kraftiga prisstegringar på olja och energi. Prisuppgångar som har drivit upp inflationen och fått centralbanker att höja sina styrräntor. Styrräntehöjningarna och förväntningar på ytterligare höjningar har i sin tur medfört att också statsobligationsräntor har stigit på bred front vilket har blivit extra problematiskt för ekonomier med svaga statsfinanser och stort lånebehov.
Centralbankerna har höjt styrräntor men det har varit med mottot ”hellre förekomma än förekommas”. Inflationsuppgången har nämligen än så länge nästan uteslutande varit en effekt av stigande energipriser och inte ett allmänt ökat pristryck. Även uppgångarna i långa räntor har drivits av risken för att fortsatt höga olje- och energipriser till sist ska resultera i en bred inflationsökning. Successivt högre såväl korta som långa räntor blir en naturlig följd när konjunkturen stärks och speciellt om räntorna – som nu har varit fallet – är ovanligt låga i utgångsläget. Den snabba ränteuppgången i år har emellertid drivits av uppsvinget i oljepriser. Samvariationen mellan oljepriser och räntor kommer också vara fortsatt stark så länge som oljetillgången är begränsad. Räntor och ränteförväntningar har skruvats upp vilket kan visa sig vara rätt men kan också snabbt vända ifall oljepriser uthålligt faller tillbaka.
En fredslösning i Mellanöstern och ett öppnande av Hormuzsundet skulle få olje- och energipriser att sjunka markant vilket skulle minska inflationsoron och därmed också ändra sentimentet på räntemarknaden. En förändrad inflations- och ränteinramning skulle i sin tur definitivt förbättra tillväxtutsikterna för världsekonomin. För även om den globala tillväxten har varit motståndskraftig är den inte hög. Den har bland annat hämmats av försiktigare hushåll. Trots ofta överraskande starka arbetsmarknader har snabbt stigande priser och räntor gjort hushållens så pass oroliga att de i stället för att konsumera mer har ökat sitt sparande. Om orosmomenten för hushållen avtar kommer ett uppdämt konsumtionsbehov och större plånböcker kunna ge konsumtionen och därmed tillväxten en ordentlig extra skjuts. En stabilisering av ränteutvecklingen och mer optimistiska hushåll skulle även ge bostadsbyggandet – som i de flesta av de mogna ekonomierna har varit ovanligt lågt – en välbehövlig knuff uppåt.
Världsekonomin har hittills visat sig vara motståndskraftig. Utmaningarna är fortsatt många men kan mycket väl snabbt komma att bli färre vilket i stället skulle skapa ökade möjligheter. Det talar för att man ska vara investerad mot risktillgångar. Samtidigt spelar tiden roll. Ju längre inramningen fortsätter vara utmanande desto större är risken att den också ska sätta större negativa avtryck i konjunkturen. Därför bör man som investerare se över såväl risk som allokering i sin portfölj.
Christer Tallbom