Proppen ur i Hormuz och för världsekonomin?

Sannolikheten för ett affirmativt svar på frågan i rubriken är alltjämt högre än för ett negativt. Men en sannolikhet som samtidigt minskar ju längre tiden går. För tiden är just nu en avgörande faktor. Om olja, gas och andra varor återigen någorlunda fritt kan passera Hormuzsundet blir effekterna för världsekonomin tillfälliga och därmed övergående.

Förutsättningarna skulle i så fall istället vara goda för att den globala tillväxten ska kunna breddas och bli högre. Blir den väpnade konflikten däremot utdragen med långvariga störningar av energiproduktionen i regionen och uteblivna transporter blir också de ekonomiska effekterna betydligt mer kännbara. Risken ökar då för att den globala ekonomin istället växlar in på en illavarslande bana med både fallande tillväxt och stigande inflation.

Når Trump och Iran sina smärtgränser innan världsekonomin når sin? Vår bedömning är trots allt att ett ja är det mest troliga svaret på den frågan. Även om det verkar som att Iran har motståndskraft för ytterligare månader av krig så ligger det i regimens intresse att få ett slut på konflikten. USA:s blockad av Hormuzsundet stryper såväl Irans tillgång av förnödenheter som deras möjligheter till oljeintäkter. Risken för Trumps vidkommande är att Republikanerna i höstens mellanårsval till följd av kriget förlorar sin majoritet i kongressen. En valförlust skulle innebära att presidentens handlingsförmåga under återstoden av mandatperioden blir rejält inskränkt. Det är inget drömscenario för en president med en uttalad vision om att gå till historien som USA:s bästa president någonsin.

"Mot bakgrund av den höga osäkerheten är marknaden överraskande optimistisk."

Trump har tydligt lovat att sänka kostnaderna för de amerikanska hushållen. Ett löfte som blir allt svårare att infria ju längre konflikten pågår. Även om USA som nettoexportör av olja inte drabbas direkt av stoppet i Hormuzsundet så stiger energipriser lika snabbt i USA som i resten av världen. Till exempel har bensinpriser när detta skrivs stigit med cirka 40 procent till följd av kriget. Dessutom har konflikten drivit upp kostnaden för konstgödsel vilket slår hårt mot redan pressade amerikanska bönder. Ifall kriget blir långvarigt kan USA:s konsumenter inte heller hoppas på lägre räntor. En ökad inflationsoro har suddat ut alla förväntningar på styrräntesänkningar samtidigt som långa räntor har stigit.

Vilka mål kan USA:s president tänka sig proklamera som uppnådda och lyfta som stora framgångar på hemmaplan? Vilka villkor kan Irans ledning i sin tur acceptera för att nå en lösning? Irans möjligheter att anrika uran är den mest centrala frågan i förhandlingarna. USA uppges kräva att Iran inte får anrika uran under 20 år medan Iran talar om en paus på fem år. En kompromiss skulle kunna vara tio år, i likhet med det kärnenergiavtal som Obama tecknade med Iran 2015 och som Trump kallat ”världshistoriens sämsta” och ensidigt lämnade under sin första mandatperiod. Utifrån en kompromiss skulle en snabb lösning kunna utformas i form av ett enklare avtal. Men, ett avtal som parterna sedan med mindre tidspress kan bygga vidare på.

Mot bakgrund av den höga osäkerheten är marknaden överraskande optimistisk. Ett flertal börsindex befinner sig på nya eller nära tidigare toppnivåer. Det finns fog för den optimismen ifall konflikten blir kortvarig för då finns förutsättningar för en successivt både bredare och högre global tillväxt. Investeringskonjunkturen skulle ta fart ledd av stora offentliga investeringslyft inom infrastruktur och försvar och även av en ökad investeringsvilja i privata företagssektorn. Robusta arbetsmarknader, en normaliserad inflation och låga räntor skulle i sin tur få hushållen att fatta mod och öppna sina plånböcker.

Tidigare tillväxtskillnader i världsekonomin torde i ett positivt scenario samtidigt komma att krympa. En hög amerikansk tillväxt skulle sannolikt dämpas bland annat till följd av den osäkerhet som Trumps politik har skapat på hemmaplan. Istället kan europeisk tillväxt komma att överraska på uppsidan. Tysklands historiska budgetreform har förbättrat tillväxtförutsättningarna inte bara för Tyskland utan för Europa som helhet. Tyskland står inför den största ekonomiska och försvarspolitiska ombyggnaden sedan återföreningen med dramatiska ökningar av såväl försvarsutgifter som investeringar i infrastruktur och grön omställning.

Kriget i Mellanöstern har skapat ett ovanligt osäkert världsläge. Vår bedömning är att den väpnade konflikten blir relativt kortvarigt och att effekten på världsekonomin därmed blir övergående. Men det är en bedömning som kan visa sig vara mer av en förhoppning. Vår uppmaning till investerare givet den här inramningen är att se över risken i sin befintliga portfölj. Historien har tydligt visat vikten av att i oroliga tider vara investerad men det betyder inte att man nödvändigtvis ska sitta still i båten om man idag är fullinvesterad. Är man inte nöjd med båten man sitter ska man definitivt överväga byta till en båt med en risk och avkastningsprofil som man är mer komfortabel med.

Varaktigheten i kriget i Mellanöstern som pågår för fullt när detta skrivs blir avgörande för världsekonomins fortsatta utveckling. Kriget styr energipriser och därmed också förväntningar på inflation och tillväxt. Ett kortvarigt krig skulle innebära att dess ekonomiska påverkan blir övergående. Skulle däremot den väpnade konflikten bli utdragen med långvariga störningar av produktion och transporter av olja och gas blir effekten på världsekonomin betydligt mer kännbar.

Varaktigheten i kriget och den brydsamma energisituation som den har skapat kan man just nu bara spekulera om. Osäkerhetsfaktorerna är många. Vad är målet med USA:s och Israels attack på Iran? När anser Trump att målet är uppnått för att börja förhandla med de styrande i Iran? Vilka villkor kommer Irans ledning i sin tur kunna acceptera för att stridigheterna ska upphöra. Är USA:s mål detsamma som Israels? Om så inte skulle vara fallet riskerar konflikten att pågå längre även om USA drar sig tillbaka.

Vår bedömning är att det mest sannolika trots allt är att kriget blir relativt kortvarigt. En bedömning som vi grundar på att USA:s agerande blir avgörande och att man därför måste utgå från vad som ligger i dess presidents intresse. En president som har lovat sina väljare att inte upprepa ”tidigare misstag” med långvarigt deltagande med amerikanska marktrupper i militära konflikter. Framför allt har Trump lovat att sänka priserna för de amerikanska hushållen. Bensinpriserna i USA har när detta skrivs stigit med cirka 15 procent till följd av kriget och driver ytterligare på en prisutveckling som redan innan krigsutbrottet pekade åt fel håll för USA:s konsumenter. Konsumenter som inte heller längre kan förlita sig på förhoppningar om lägre räntor. En ökad inflationsoro har nu också nästan helt suddat ut tidigare förväntningar på amerikanska styrräntesänkningar samtidigt som den också fått längre räntor att stiga. Löften till väljarna som inte infrias ökar risken för en inhemsk svekdebatt och för att Republikanerna ska förlora sin majoritet i kongressen. Det är inget drömscenario för en president som vill gå till historien som USA:s största president någonsin.

"Vår bedömning är att det mest sannolika trots allt är att kriget blir relativt kortvarigt."

Förutsättningarna för att den globala tillväxten skulle breddas och successivt bli högre var goda innan kriget bröt ut. Framför allt lovade 2026 att bli året då konsumenterna återigen fattar mod och öppnar sina plånböcker. Robusta arbetsmarknader, en mer normaliserad inflation och låga räntor förväntades få hushållens konsumtionsvilja att växa. Dessutom skulle investeringskonjunkturen ta fart ledda av stora offentliga investeringslyft inom infrastruktur och försvar och även drivas av en ökad investeringsvilja i privata företagssektorn. Förutsättningar vars relevans nu har blivit helt och hållet avhängig den fortsatta utvecklingen av konflikten. Om vår bedömning att kriget blir relativt kortvarigt skulle visa sig korrekt skulle också utsikterna fortsatt vara positiva för världsekonomin.

Tillväxtskillnaderna i världsekonomin skulle i ett sådant scenario förväntas krympa. En hög amerikansk tillväxt skulle dämpas till följd av den osäkerhet som Trumps politik medfört på hemmaplan. En omvälvande inrikespolitisk omdaning i kombination med fortsatta oklarheter kring handelspolitiken får företag i USA att skjuta investeringar och nyanställningar på framtiden och de amerikanska hushållen att hålla hårdare i plånböckerna. Samtidigt förväntas istället en under lång tid anemisk europeisk tillväxt överraska på uppsidan. Framför allt har Tysklands historiska budgetreform dramatiskt förbättrat tillväxtförutsättningarna inte bara för Tyskland utan för Europa som helhet. Tyskland står inför den största ekonomiska och försvarspolitiska ombyggnaden sedan återföreningen med dramatiska ökningar av såväl försvarsutgifter som investeringar i infrastruktur och grön omställning. Finanspolitiken får nu för första gången på flera decennier överta penningpolitikens roll att axla ansvaret den europeiska tillväxten. I Sverige har återhämtningen blivit allt tydligare och nu har en även förbättring på arbetsmarknaden blivit synbar. Många av tillväxtmarknaderna kommer i år att göra skäl för sina epitet när osäkerheten avseende energiförsörjningen förhoppningsvis dämpas. En breddad världstillväxt skulle inte bara göra den högre utan även uthålligare.

Kriget i Mellanöstern har skapat ett ovanligt osäkert världsläge. Vår bästa gissning är att den väpnade konflikten blir relativt kortvarigt och att dess effekter på världsekonomin därmed blir övergående. Men det är en optimism som är inbäddad i en betydande osäkerhet – varför denna krönika riskerar att bli något av en dagslända. Vår uppmaning till investerare givet den här inramningen är att se över risken i sin befintliga portfölj. Historien har tydligt visat vikten av att i oroliga tider vara investerad men det betyder inte att man nödvändigtvis ska sitta still i båten om man idag är fullinvesterad. Är man inte nöjd med båten man sitter i ska man definitivt överväga byta till en båt med en risk och avkastningsprofil som man är mer komfortabel med.

Det finns anledning att se 2026 an med optimism trots att det är lätt att räkna upp en lång lista med risker till den optimismen. Men förutsättningarna för att den globala tillväxten ska breddas och successivt bli högre är goda. Framför allt lovar det nya året att bli året då konsumenterna återigen fattar mod och öppnar sina plånböcker. Robusta arbetsmarknader, en mer normaliserad inflation, låga räntor i kombination med en minskad pessimism väntas få hushållens konsumtionsvilja att växa. Dessutom blir 2026 året då investeringskonjunkturen tar fart. En investeringskonjunktur som leds av de stora offentliga investeringslyften inom infrastruktur, försvar och grön omställning och som också väntas följas av en allmänt ökad investeringsvilja i privata företagssektorn.

En högre och även bredare världstillväxt innebär också att de globala tillväxtskillnaderna bedöms minska i år. USA:s höga tillväxt väntas i år modereras medan en blodfattig europeisk ekonomi förväntas få en behövlig transfusion av en betydligt mer expansiv finanspolitik. Även många tillväxtmarknader kommer successivt göra bättre skäl för epitetet när den handelspolitiska osäkerheten dämpas även om den inte försvinner.

"Framför allt riskerar ett reducerat förtroende att långsiktigt bli kostsamt för USA."

En omvälvande inrikespolitisk omdaning i kombination med fortsatta oklarheter kring handelspolitiken får många företag i USA att skjuta investeringar och nyanställningar på framtiden samtidigt som hushållen håller hårdare i plånböckerna. Konsumtionen som utgör drygt två tredjedelar av den amerikanska ekonomin kommer att öka långsammare till följd av en svagare jobbmarknad. En lägre jobbtillväxt döljer dock att arbetsmarknaden trots allt är i balans. Efterfrågan på arbetskraft har sjunkit när företagen blivit försiktigare men samtidigt har också utbudet av arbetskraft sjunkit till följd av bland annat en begränsad invandring. En jobbmarknad i någon sorts balans innebär att löner kommer fortsatt att öka vilket bidrar till att hålla konsumtionen under armarna. En mer dämpad tillväxt och en mindre het arbetsmarknad öppnar emellertid för amerikanska räntesänkningar. Samtidigt kommer de högsta tullarna sedan 1930-talet allt mer att sätta avtryck i en inflation som får svårare att sjunka ned mot centralbankens inflationsmål. Det är dock positivt att marknaden har justerat tidigare allt för höga förväntningar på hur mycket USA:s styrränta kan komma att sänkas då det innebär att anpassningen av ränteförväntningar har skett utan att skapa turbulens på marknaden.

Framför allt riskerar ett reducerat förtroende att långsiktigt bli kostsamt för USA. Omvärldens tilltro till USA:s ekonomi, dess institutioner och därmed för dollarn har allt sedan finanskrisen varit högt – till och med ovanligt högt. Men det här förtroendet har nu börjat naggas i kanten. En ökad risk för en politisering av inte bara penningpolitiken utan även sammanställningen av den ekonomiska statistiken förändrar omvärldens syn på USA när tillförlitligheten i både kompass och karta minskar. Inget dollarras men en långsiktig försvagning av dollarn bedömer vi som ofrånkomlig.

Samtidigt som vi gör bedömningen att USA:s ekonomi kommer att växa långsammare förväntas istället en under lång tid anemisk europeisk tillväxt överraska på uppsidan. Även om tillväxten skulle fortsätta vara högre i USA så innebär en krympande skillnad ändå att marknadens förväntningar kan skifta till Europas fördel. Kanske är det så att USA:s uppenbara distansering till EU på många plan blir den utlösande faktorn som slutligen får Europa att äntligen ta sig samman. Framför allt har Tysklands historiska budgetreform dramatiskt förbättrat tillväxtförutsättningarna inte bara för Tyskland utan för Europa som helhet. Tyskland står inför den största ekonomiska och försvarspolitiska ombyggnaden sedan återföreningen med dramatiska ökningar av såväl försvarsutgifter som investeringar i infrastruktur och grön omställning. Penningpolitiken har sannolikt kommit till vägs ände och istället blir det finanspolitiken som nu för första gången på flera decennier får axla ansvaret att öka den europeiska tillväxten.

I Sverige som ligger före euroregionen i den här konjunkturcykeln är återhämtningen tydligare. Även om förbättringen på arbetsmarknaden dröjer vilket är normalt i en konjunkturuppgång så har såväl totala produktionen som konsumtionen visat på tydliga uppgångar. Effekterna av Riksbankens räntesänkningar med 2,25 procentenheter sedan förra våren får dessutom successivt en allt större effekt på tillväxten. Även i Sverige tar en mer expansiv finanspolitik över ansvaret från penningpolitiken för att stimulera ekonomin vilket kommer att sätta snabbare avtryck i den svenska ekonomin.

Sammantaget är det med en ökad optimism som vi tar oss an 2026. Men det är en optimism som fortsätter vara inbäddad i flera lager av fortsatt osäkerhet.